Så snön fortsatte falla och inverterat kaffesump nej förresten inte svarta utan vita till vansinnets överallt närvarande prickar så vansinnigt vitt ni vet "ljuset-i-tunneln-vid-döden" vansinnigt och dess amorfa täthet, allt i rummets grammatik kollapsar fallande från ett snorigt himmelslock vars färg torde vara fiskögonsdött.

Hudfnasregn, detta vita prick-äckel.Ett smålustigt ord där i förra meningen för att du ska tro detta är en dikt med en varm nåd.

Här ges fan ingen nåd.

Snön slutar aldrig och den kommer smutsa ner dig intill din död sedan länge har den slutat vara så där vit kyskt pervers som en viktoriansk sidenblus nej den bara spyr ner sina skitvita tungmetaller och ligger där för evigt som ett maginnehåll bärande en framtida cancerrisk i outforskade kemikalier och dina barn har just ätit av den på en tjo-och-tjimmig utestund på ett sunt och friskt dagis.

Du vill kräka men någon sorts folkhemspräktighet får dig nöja dig med en suck och kamomillte.