Det var en afton då alla gränder i oktoberdager verkade ha osynliga röda bomullsband att

äventyrslystet följa

Doft av lövhögar brända i gathörn

Havsvindens skalpell har snittat bort de tröst- och humorbefriade

Ankartrossen till de med evig aska i blick kapad

Den sunda egoismens sol glöder i mage