Det var en afton då alla gränder i oktoberdager verkade ha osynliga röda bomullsband att
äventyrslystet följa
Doft av lövhögar brända i gathörn
Havsvindens skalpell har snittat bort de tröst- och humorbefriade
Ankartrossen till de med evig aska i blick kapad
Den sunda egoismens sol glöder i mage
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar