Vatten på tågrutan, en optisk ås och ett veck
Böljande landskap galopperar genom denna lins
Det är snittytan mellan mig och kotten och lodjurets rum
Vita svalkor dunstar dit, minnets stenar står i ring
En minut varje natt kommer sorgens grävling dit, lämnar
avtryck av
tass
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar