onsdag 15 november 2017




Vatten på tågrutan, en optisk ås och ett veck

Böljande landskap galopperar genom denna lins

Det är snittytan mellan mig och kotten och lodjurets rum

Vita svalkor dunstar dit, minnets stenar står i ring

En minut varje natt kommer sorgens grävling dit, lämnar

                                 avtryck av

                                          tass

   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar