I marsdagars mjölkighet, mållösa promenader

Nariga trötta fötter dricker skrovliga skors must

En mörk brygd som drar mot jord

Fruktskal och kärnor rullar in under soffan likt

Skingrade drömmar om barn och tvåsamhet

Sömntabletter klirrar

Transistorradion sjunger

Men sen blir det som föll det som lyfter : snöflinga bränner mot

                                                   din öronsnibb